Sunday, December 7, 2008

Det jag saknar mest

Det är inte det jag skulle egentligen göra
Men kan inte låta bli.
Känner mig så vilsen ibland
Specielt när jag står här i en skilje väg där det inte finns någon vägbeskrivning
Jag vill skrika ut allt jag känner inom mig
kommer det finnas någon som lyssnar
Jag vill inte bry mig
Jag vill växa upp till en underbar man
Någon som skinner även när solen har gått ner
Jag vill le med hela mitt hjärta
Stå stor och stark vid världens enda
men jag springer du har sprungit
Vart är jag på väg
Var är du nu
Jag saknar dig så mycket
Jag hoppas du ser mig där uppe ifrån
Ser mig att växa upp
För jag vill höra din röst igen
Jag vil träffa dig och berätta allt som sker
Hur livet leker här borta
Men det jag vill är att leva.
Förlåt men jag gråter fortfarande för att du har försvunnit.
Det är svårt att må bra utan dig här
det är svårt att kunna låta bli att sakna dig
Tänker på hur det var
Hur glad jag aldrig var när jag var med dig och farfar
Känns så svårt att inte tänka tillbaks och sakna alltihop
ska bli stor nu och skina lite

1 comment:

My said...

Det är som brandröttgult sakta fallande höstlöv i en alldeles stekhett sommar. Det landar mjukt, obemärkt i all sin prakt, långt borta från ek-kronan.